As I'm sitting here on my lazy bones day, trying to decide whether to watch yet another episode of Dollhouse or rewatch the Wicked Game documentary, I was suddenly hit by a bolt of realisation. I realised my life is a Family Guy episode.
Utterly frivolous. Strange and indescribable relationships. Quotes and references to such a degree there is a clear lack of comprehensibility and coherency. Unpolitically correct in a major way. Meanwhile being riddled with flashbacks and fictional memories and occupied with characters that can only be described as characters.
Yes, my life is a Family Guy episode. I don't think I mind. A little anti-climactic now with all that spirituality and religion buzzing around claiming all kinds of complexity and depth. Not to mention meaning. Still I don't think I mind. I'm quite comfortable. As a matter of fact I'm actually quite happy.
Vilken sorts karaktär är jag? /Lolly
ReplyDeleteVilken sorts karaktär är jag? /Lolly
ReplyDeleteJag vet inte varför men min första tanke var Quagmire. Vet verkligen inte varför.
ReplyDeleteIEW.
ReplyDeleteGlöm att jag frågade.
Jo jag förstår. Kan verkligen inte förstå vart det kommer ifrån dock. Men som sagt, mitt liv och hjärna är som ett Family Guy avsnitt. Kinda says it all.
ReplyDeletevem är då Peter?
ReplyDeleteFirst thing to pop up was Mos.
ReplyDeleteDu har helt klart en poäng där...
ReplyDeleteJa, inte helt taget ur luften. Jag antar att ni syftar på min så brutalt paradoxala attraktionskraft.
ReplyDeleteJa, och ditt intelligenta skratt.
ReplyDeleteMen vafan, säg NÅGON som har ett intelligent skratt!? Kalla mig då hellre tjock. Eller lat. Eller dryg.
ReplyDeleteFörresten känner jag mig mer som Kool-Aid-figuren. Eller Brian när han gör PBJ-bananen. Eller Stewie när han är playboymiljonär.
ReplyDeleteMina bra dagar alltså. Annars är jag Peter.
Oklart, men Peter har ett synnerligen ointelligent skratt.
ReplyDeleteDet finns grader i helvetet.
Jag har rätt svårt att identifiera mig med någon av dem, egentligen.