And this is where I'll stay

Today’s question: Is irony just a way of getting away with being stupid? And do ironic representations in popular culture do good or bad? Black Eyed Peas’ music video for Meet Me Halfway is today’s object of analysis. Watch it:



With a title like Meet Me Halfway, one would think that they should put an equally large effort in getting to each other. But no.

To start with, throughout the video, the Man is depicted as several indivduals. The Man is as versatile as he is active. He conquers nature in what feels like countless ways; he rides an elephant (domestication of animals!), he reads maps (literacy!), he goes to space and he uses various tracking devices (modern science and gold-digging!). Clearly, he’s a Man with a plan and he has the know-how and the determination to get where he wants.

Meanwhile, the Woman, one body, one individual, placed in Nature, doesn’t seem to make any effort whatsoever of getting her halfway to the Man. Her job is to lie passive on a tree trunk, surrounded by flowers and magical mist, gently carressing her body while keeping her legs together (she’s holding out!). And when she claims that “I can’t go any further than this” she has successfully managed to crawl on the ground a distance of… nowhere. She is not only placed in nature, she IS nature, wating to be conquered. All he needs is a location, and to get there first. All she needs is to wait.

In conclusion, and since no one else seems to hang around this blog, I guess I should answer my own questions. But I won't. I don't know if I should laugh with them, at them or cry because of the unoriginal/ironic depictions of Man/Woman. No. Instead I shall watch it again and now focus on why the elephant is wearing black and how that is possibly related to chocolate. Hej.

Att konstruera kön, yo!

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om vårt ständiga upprätthållande och skapande av skillnader mellan kvinnor och män. Det är ett ofärdigt inlägg och jag har ingen lust att publicera, särskilt inte när jag istället fann denna intressanta lilla situation från bjärta verkligheten. Detta har jag klippt ut från min kära svägerskas blogg. Möt Siri, två år och nio månader och min bror Pappan!

_____________________________________________
4 nov - Siri-snack

Siri har lärt sig att uttala gaffel och Alva rätt (har hon själv uppmärksammat). Förut sa hon "gassel" och "Alla". Idag när vi skulle äta och hon hämtade en gaffel sa hon:
- Mamma, ja KAN säga gaffel nu! Föjut sa ja ALLA!!
(Det är inte helt lätt att hålla isär begreppen)

Joel och Siri satt i soffan och tittade på Bolibompa när Siri berättade för sin pappa:
- Titta pappa. Jag har agel-lack (nagellack).
- Vad fint! sa Joel.
- Inte Algot har agel-lack. Han e för liten.
- Mmm. Han är liten. Han kanske inte kommer ha det sen heller. Han är ju pojke. Pojkar har inte så ofta nagellack, svarade Joel. Jag brukar ju inte ha nagellack, fortsatte han.
- Nen(Sen) när han blir flicka, då har han agellack, säger Siri.
- Algot kommer inte bli flicka sen. Han har en snopp. Han är en pojke, försöker Joel pedagogiskt förklara.
- Mm, säger Siri och låter det sjunka in.
- Kanske han blir flicka nen. Då han kan ha agel-lack!!

2008-11-04 @ 22:31:31 Permalink Kommentarer (4) Trackbacks (0)

___________________________________________________________