The Great Re-Watch

I'm self-pimpin' my geekiness.

As the unemployed bum I am at the moment I felt I needed to sink my teeth into a proper project and be at least a little faux-productive. Therefore I decided to re-watch Buffy the Vampire Slayer and Xena: Warrior Princess, simultaneously. While doing so I will be writing reviews for each episode and once I'm finished try to make a comparison between the two. This will be somewhere around 250 episode reviews so I decided to make it into its own blog.

The Great Re-Watch (BtVS vs. XWP);
http://thegreatrewatch.blogspot.com/

"Crossing the street without getting pregnant was a chore in Sicily."

Because of the recent death of Estelle Getty I decided to watch a few episodes of The Golden Girls. I ended up being a little shocked. It's like a strange mixture of proper American preaching of Political Correctness while being really caustic. Dealing with issues such as teen pregnancy, abuse, death etcetera. At the same time I've never seen an episode of anything (seriously) where they use slut more times than in this. There's like a minimum of 5 sluts per episode, and most of them are said by Sophia (Estelle Getty's character). There's something rather fascinating with watching an "80 year old" put people down and call them slut all over the place.

So this week in order to celebrate the word slut and honour the memory of Estelle Getty.

Love.

This is what you can expect when I return.



So bring out the boom-box and make sure Whitney Houston is just a press of play away.

(I would be the lion, so be sure to keep your hair long and your trousers flared sometime around end of August)

Fortsatt sommar.

Igår hade jag och Lolly en mycket mysig minnesstund där vi rullade i nostalgia. Och speciellet kassettbands-nostalgi. Idag är mestadels av musiken vi lyssnar på i dataform, ipods, online radio, youtube etc. Innan dess var det cd-skivor. Men inga av dessa musik fenomen är lika älskvärt som KassettBandet var.

Kassettbandet var en älskad och vördnad ägodel. Det var en skatt som nästinintil var en smula små helig.

Idag tar vi musiken för givet. Då var musiken fantastisk.

Så till ära av kassettbandet och bilsemestern (det var där musiken förbrukades mest intensivt) bjuder jag denna vecka på ytterligare en sommarhit.



(det fanns en gång i tiden man trodde det var meningen att man skulle vara som dem när man blev stor)

Summer Night

I don't have that much to say. Other than that you will now refer to me as Archaeologist. I have the certificate to prove I am indeed worthy of that title.

I also spent some much needed time with my sweet dear family. It's good to laugh because of embarrassing moments.

And even though I am stuck all by myself in little Leicester without anyone around, is no reason for the rest of you not to enjoy the crazy summer nights. Therefore go out into the world with Gunther's sweet music filling your heads and do all those No-No things.



My favourite shot is the 3 white man butts.

Luscious Lumps of Lucas

After some concern from tiny regarding specific elements of last weeks post and the email containing photos of her gift to Mousse, I felt this would be an appropriate video for this week.

This weeks youtube;
Josephine Baker and "Don't touch me tomatoes"

Baby got back.

I'm having a love affair with the back button on the default theme for Firefox 3.

It just looks so click- and adorable when it lights up and becomes all green and perty.

Everything happens precisely as it should.

I was considering making this weeks youtube a video containing a man in a studded belt and a black g-string. I decided against it in order to post a post with some quasi-philosophical content.

As I was looking at tiny's boobs and contemplated life in general the sweet strands of "Non, je ne regrette rien" began to flow through my mind.

There are two types of no regret.

First of all we have the type of regret for actions done or left undone. It is pointless to regret what we have done because it can never be undone. Regret for things left undone however will leave us bitter and broken, therefore it is best to always take the chance. No matter how stupid or insane an action might seem. Act rather than stay passive and be forced into reacting.

The second type of no regret is the type we Oddballs spend our time trying to perfect. A bohemian version of punk. Visions of Änglagård invades my mind, not just because of the Edith Piaf association (Richard Wolff) but also because of the protagonists outsidership. Fuck Fanny, she was a wimp, but Zac on the other hand. Yeah, Zac had that oomph. We will never be cool and we will never fit in, but we will be our own odd selves and we will have no regrets. As I look back at our little gettogethers and trips I'd say we are doing mighty fine with having no regrets. Hence the random boobs, weird outfits and picnics in cemeteries.

Regrets are not for us.

This week on Youtube

Det är inte söndag.
Men det skiter jag i.



För att citera min bättre hälft Assie: "OMG It fucks with my brain"

Härbärge för vilsna själar

Jag ämnar upprätta en temporär fristad för vänner och bekanta i mitt barndomshem på landsbygden. Denna fantastiska fristad, denna säregna sfär, kommer att vara i en vecka, mellan den 18:e och 24:e augusti.

Medverkande individer kommer att ägna sig åt själsfrämjande aktiviteter som att hitta sitt inre djur (förutom Apan då hon fann sitt under gymnasietiden), baka kakor utan recept, gå på fästingjakt i skogen, samla blodiglar på burk, gräva ner en tids- eller personlighetsförklarande skatt, upprätta en fiktiv butik, dricka röd saft, måla med vattenfärger, klä ut en tax till en bäbis, skriva nonsenshistorier och nonsensmusik, klä sig i varandras kläder, gå ut i dåligt väder, så mystiska frön i krukor, inrätta kyrkogård för anhöriglösa insekter och allt annat man kan göra i ett barndomshem.

Okej, mor och far åker bort. Jag har lovat att vara husvakt och har ingen lust att sitta ensam i en vecka. Jag tänker bjuda in allt möjligt löst folk men är rädd att det ändå slutar med att jag sitter ensam med en chipspåse och kollar på alla DVD-boxar som finns i detta hus. Var inte oroliga, de räcker en vecka.

Fest.

Nu är det fest, jag bjuder på en bildpost. Det är vad ni får hålla till godo med, min kropp får ni avnjuta nästa gång vi ses.

Alliansen drev mig från mitt land

Jag är ledsen i ögat. Jag antar jag egentligen inte har nått att säga till om eftersom jag inte bott hemma på 4 år, men det känns tugnt ändå. Ja, jag pratar om FRA-lagen igen.

Jag kommer hem i Augusti och kommer förmodligen vara hemma till runt Augusti nästa år. Det är förmodligen sista gången jag kommer att vara "hemma" för en längre tid. Jag kommer sakna alla, men av någon anledning är Sverige inte särskilt attraktivt längre.

Jag överreagerade i morse när jag öppnade DN och skulle läsa nyheterna:

Oppositionspolitiker har hittats döda

Min första tanke var "Jaha, redan där". Sen läste jag resten av artikeln och det visade sig att det gällde politiker i Zimbabwe. Ändock, min första reaktion säger ganska mycket om hur jag ser Sverige just nu.

Mina kära vänner, kommer ni och besöker mig om jag flyttar till UK, USA eller Australien på en mer permanent basis?

ps. I think I would have made an excellent gay man. I can be so utterly dramatic at times ds.

Copycat

Ärade vänner,
som den mänskliga kopiator jag är, tänkte jag kopiera Assies underbara idé om personlig musik till Affe.

Idé i stort:
Jag önskar att ni gör varsin bränd skiva till mig, med musik NI gillar, som jag kan ta med mig till Affe och vid behov kunna plocka fram när jag behöver poppa i stexet.

Inte helt svårt, eller hur?
ALLA skivor är välkomna, jag går in i detta med ett öppet sinne, och som ni troligtvis vet är jag skrämmande allätande.

Ogillar jag skivan stryks ni omgående ur mitt testamente, sen pratar vi inte mer om det.

(Ja, det är samma inlägg som på Lj, men eftersom jag vet att ni behöver få saker upprepade för er, för att det ska gå in, hade jag inget val.)

I didn't run into a single person...

Except -- one gigantic lesbian. Who is Conan O'Brien and -- why is she so sad?

I live off of bananas and pasta. I spend my days playing videogames and surfing the web.




What?

As if your post would be better.

The Ambivalence of Character

I have realized something about myself. And I have realized that I hate writing essays. Not the writing as much as the idea. The structure sickens me; the coveted precision, the idealized clarity, the expected cohesion.

It's an illusion.

Nothing makes sense. Ever. Why then should my paper make sense?

Everything I am is unclear, everything I ever accomplish is equivocality. Most things I say are conflict-ridden. That is what I've learnt.

My only comfort this Monday is CocoRosie, a musical gift from Lisa.



But I suggest you go to YouTube and watch it full screen: CocoRosie - Rainbowarriors

And in this one, you hear Antony's voice --> CocoRosie - Beautiful Boyz

Robert Gustafson överlevde inte Julen.

I'm in pain and I had weird dreams.

The pain consists of a very painful and stiff neck that caused me to groan and curse all of existence as I tried to get up out of bed this morning. This is the first time I can remember where I've ever had such a stiff and painful neck the pain almost forced me to stay in a prone position.

The dreams consisted of policemen, me working in a lab with arsenic ("you better wash your hands before you start working!") and a gingerbread house with the text "Robert Gustafson överlevde inte Julen" written on it.

And tomorrow I have an exam. Life is out of control. Out of control.

Bara bröst och bak.

My head is filled with Christianity and Saints in particular. So obviously my mind strayed from the pack of simple revision and I had to put things into an Oddball perspective. I started thinking about our shrines, relics and patron saints. We have quite a few don't we?

Taking up where Mousse left off a few weeks ago, on ODB. I'm actually proposing we make her another new patron saint. She's got lesbian undertones, smash people down in the ring, frequently grab her or other peoples' boobs and drink heavily from her "fickplunta" (I'm pretending she's drinking port) . I think she's a little bit of each and every one of us. The faggot, the maggot, the boob and the spoon.

What say yee? I mean she might not be no Tim Curry and she might not even be my favourite wrestler, but damnit that woman has something we have. I feel it would be appropriate we made her into a "patron saint" or at least honorary Oddball. Once again I ask, what say yee?

TNA Knockouts (14/10/07)
Uploaded by NinerKnockouts

ODB Custom Titatron
Uploaded by siangerrard

Great Escape

I'm weak, I'm tired, I'm running out of port and I'm starting to find the dull faces on the back of my books sexually attractive.

Solution: I'm going to travel 1000 kilometers by train. And back again.

This journey will cleanse my mind and refresh my senses.

This is how it's going to sound and look like in my head, traveling, for a total of two thousand brain-draining kilometers:



URL: Legend, Unicorn

And sometimes, like this:

Älska SVT

Jag PLUGGAR

Jag PLUGGAR. Om jag bara skriker det tillräckligt många gånger så måste det vara sant.

Det är roligt hur man för att befästa en inte helt självklar men eftertraktansvärd identitet tenderar att överdriva den extra mycket. Ungefär som en svag stat som propagerar patriotism till skillnad från en relativt självklar stat, låt säga Sverige, som fostrar anti-nationalism. Vad gör Oddballsen månntro?

Jag hade tänkt att dela med mig av mina myspace music-favoriter för dagen, som jag delvis väljer att genrebestämma som country noir, för att namnet kittlar dödsskönt på tungan. Som en cool och på livet bitter version av Fjällfil. Men jag vill inte riktigt. Jag är rädd att musiken de facto är skit och att jag inte kommer kunna stå för mina preferenser när jag väl är ute ur denna desperationskantade uppsatsbubbla. Jag tänker istället bara säga att: TNA Wrestling med ODB, Awesome Kong, Gail Kim och The Beautiful People ÄR bättre än porr. Vilket säger fantastiskt lite om underhållningskvalitén. Men än en gång, mina böjelser är för tillfället allt annat än representativa (Jag har för övrigt återfunnit min genant äckelkåta passion för Jack White). Det är hårda tider chez Mousse. Hursomhelst: Gå till Ape om ni vill ha mer TNA. Apan levererar nämligen även kvalitativa anekdoter och tillhörande, ifrågasättbar sporthistoria. Det krävs en nörd.

Knack, knack! Vem där?

Kära Oddballs (och andra Svensk-talare).

Hur översätter man "smirk" till Svenska?

My Shame For Everyone To See, Touch, Smell.

Just a delightful YouTube (and television) moment:



You'll probably find it mildly entertaining.

I'm laughing my tiny ass off.

Cheers!

Paint your nails, little Sally Joy!

Yesterday I rediscovered my old obsession with the song "I'm a boy" by The Who. It's a damn good song. So I went to YouTube. And I hate the fact that some goddamn anime crap delivered such a fine portraying of it. It happens way too often for it to be cool. YouTube is a festering mud pool for stuff like that. Fucking anime. Fuck. Fuck. Fuck.

Today I hate the world.

Ends don't meet. Sense isn't made.

Stare into the eyes of the tiger.

Yet another week of a non-embedded video. I really don't know what to say other than this is something I wish we could do. It's stupid, it's exploitative and I think I will enjoy it.

There will also be nuns, violence and nudity. I will enjoy. I might even sneeze.

http://www.bitchslapmovie.com/

Besides who wouldn't want to see a movie called Bitch Slap?!

The Replacement

As I was walking home from a friend tonight I started thinking about it. It's a 10 minute walk which is mainly through a living area with houses all over the place. Tonight I paid attention to the rooms that were lit and out of the two houses in which I could spot people, in both of them someone was in front of a computer screen. As I got back home the first thing I did (before I took off my shoes even) was to turn on my laptop.

What does this mean?

Other than that computers and internet access are taken for granted and takes up a lot of people's time. I was just wondering what it is a replacement for. What did people do before us? What was the time spent online used for instead? Are we gaining or losing something from the growth of internet and our reliance on it?

What has the Internet replaced in our lives and what will ultimately be the consequences of this?

Words from my heeeaaart (it's a soft one, it's a lost case)

I dance my way to the bathroom to get my daily double dose of antihistamine. Well there, my ever-leaping body drops the tiny pill in the sink and I immediately get pictures in my mind from Trainspotting, where the protagonist digs through a toilet filled with faeces and vomit to get back his involuntarily pooped capsule of… I don’t know. Amphetamine, perhaps. I look at my recaptured pill. This one looks poop-free. I gulp it down together with some water, spray stuff in my nose and dance my way back to the couch. It’s going to be a good day today.

[behold: important super-potent mega-message]

The purpose of this post, my dears, is that I want to tell you (and myself) that I am now officially going into study mode. It will last until the end of this month. I don’t know exactly what it will entail. I don’t necessarily want to know. I know that I will have to come up with, type down and properly arrange an amount of ten thousand words in less than twenty days. It’s not too much, and it’s not a little. This phase, this study mode of mine, might mean that my internet time will be reduced. It might also, judging from earlier study mode experiences, mean an improved online presence, however desperate and anguish-smitten. I know that you never really expect anything from me. But this time it’s a double-tie kinda thing. I want you to expect very little. And very much. And nothing.

[end of ISPM-message]

And it turned out a great day! On my way home from an awesome school day I pondered upon what has tormented me the last couple of days. Namely, what kind of booze can replace whiskey? As in, what can I drink in small amounts every day, that improves my essay-writing, doesn’t blur my mind, has about the same potency as whisky, but is drinkable by me? WELL, as I searched Systemet five minutes later for a suitable strong drink it suddenly hit me. It has to be sherry! I know it’s about half as strong as whisky. But that’s a minor problem. I can drink twice the amount and it will cost about the same. I found the coolest bottle with a crazy sherry-madame named Alicia on it. I sort of loved it. Then, at an arm’s length away, I saw port wine. And from what I recall, port is the shit. It’s from Portugal! Very attractive bottle, too. See picture. I decided that sherry is too sweet and went for the port. What would you have done?

Geek Sunday

So a bit late, but I got home really late last night and I just collapsed in my bed once I did.

As mentioned over in my livejournal, I went to the Xena Convention, so this weeks Sunday video is a Xena tribute and the post a Geek tribute.

There is something so lovely about the Geek. We live in our own worlds and for the most time those worlds are so bright and shiny and warm that you just don't understand why you would ever want to step outside. Then again if you didn't have the obnoxious and grey outside as a contrast perhaps our worlds would be meaningless.

Long live the Geek and in the words of Adam Savage:
"I reject your reality and replace it with my own."

The replacement of reality. Xena á la Brokeback.
http://www.youtube.com/watch?v=uzQDylmFFRw

As per request, the whole story over on LJ:
A Day In the Life of the Convention Going Geek

Addition. So I'm just a wee bit sad I missed out on the evening activities. (tiny take not, this is what we want you to wear, skip the dresses and go with the chaps!)

Synkroniserad dans.

Vi borde återuppta våra tankar på synkroniserad dans.
Fick en länk av en vän som berättade att de framfört denna på sista april i Lund. Studera posen första gången han sjunger "Cry" ingående, den är så otroligt vacker.

Ape säger: på tal om citat, elsa så något mycket fint häromdagen när vi diskuterade allergier
Ape säger:
Mos says: nötter har jag svårare att förstå allergier emot, de är ju så milda och snälla! Och så poff, så dör nån
Ape säger: det lät så gulligt
Lolly säger: nötter är fulla av fett
Ape säger: ...ja
Lolly säger: they are evil
Ape säger: men på ett milt vis
Lolly säger: sneaky
Ape säger: indeed
Lolly säger: bra
Lolly säger: då har vi fastställt det
Lolly säger: Nuts are sneaky.

This week on YouTube

Jag stal den av Astrid.
Det gör den inte sämre.
Not very educative, but highly entertaining.

Pay up!

Att läsa "nyheter" ska inte vara lika fniss-framkallande som DNs hemsida är. Journalister är verkligen ett intressant släkte. Och svenska byråkrater lika så.

Estetiskt motbjudande ord

I motsats/komplement till förra veckans uppdrag om estetisk tilltalande ord, önskar jag denna vecka att få höra de ord ni finner mest motbjudande.
Alla förslag är välkomna.

Whip it Baby.

I need ideas. I need support.

International Whip Day is creeping closer. I'm determined to get at least 10 people to celebrate it with me. You 3, is 3. That means I need to recruit another 7. But in order to recruit I need a purpose, I need an activity. People are crazy about activities. You tell them it's International Whip Day they shrug their shoulders and go about their business. You give them a reason, a purpose, something to perform and they are all of a sudden on their knees worshipping the leather.

So that's why I'm here. What can one do on International Whip Day? How will we recruit another 7 souls to whip it with us?

Bobby Brown shaved a kitten! (compilation)

First off: Thank you tiny for the yum-yummy linkage this morning:

www.aftonbladet.se/nojesliv/blablabla...

Note to Erlend: This [pause] happened for a reason. Signing a CD isn't that hard. Well, I don't know, but it can't be. Now me and my super crazy, obscure-minded wicca-friend tiny put a spell on your ass. AND SEE WHAT HAPPENED!

Cry not! For Sweden does not need that man. Moving on...

This we can do for summer funsies:

HEDWIG AND THE ANGRY INCH

Oh, and I have found someone that has Lolly, tiny, Mousse and Ape (and Nina, actually), all impersonated in one single body. And this without coming off as totally schizo (just slightly so). Very roughly speaking: Lolly for the fashion, tiny for the body, Mousse for the manliness (ha?), Ape for the ADHD and Nina for the Asperger's syndrome.

--> Johnny Scharonne


And lastly, myspace music:

Wildbirds & Peacedrums

st. vincent

YELLE

Firefox AK

Running Up That Hill


Smoochies!

Hell is that place you go / where the checkup is / where the old man and the child is / the cat, the dead man, all the decayed food / the ones you abhorred but couldn’t stop evoking / where you found peace, in what was provoking

Hell is that place you go / where it’s finally coming undone / where you live the sceneries of your mind / that autonomous mind, that treacherous mind / that should connect to others, but it ain’t / abide to reason and bow in constraint

Hell is that place you go / where you find yourself isolated / a little subject, unwillingly dilated / at last, despite nothing, because of it all / its own super sweet surreality / its very own perfect nightmare

Hell is that place you go / where you remain without relief / until yes, you found that sought belief! / you realize, conceptualize / against all odds, you suddenly contemporize / and for a moment now, you’re not alone

Shivers.

I'm being quick this week, because I've been scared.

This weeks youtube feature gave me chills. It's an actual full length movie of 88 minutes called "We_Are_The_Strange".

The music is haunting, the surrealism is disturbing and the experience is chilling. It reminds me of "Skrotnisse". Haunting.


http://www.youtube.com/watch?v=5jlD7EVSJFw

If we're perf... Oh, GOD no!

Sometimes, I think of our friendship in terms of performance art. No, not our friendship, per se. But The Oddballs. And that is very much our friendship. The weirdest, the purest, the most beautiful, most productive part of our friendship.

I don’t like the thought of us trying to act out some kind of performance art. It would in now way be productive for us to think of ourselves in those terms. We’re pretentious enough as it is.

But think about it, whenever we meet, the four of us, we usually have a dress code, we have an elaborate theme, and we act like we’re on speed. What does that make us? Well, maybe not performance artists, because we usually don’t have any artistic ambitions. No less an audience (although it does happen, from time to time).

It’s still within the act it layeth. The essence. The spark. It’s acted out.

And if Ben Affleck is doing performance art, then we are too.

Meh. Who the fuck isn't.

Estetiska ord.

Denna vecka samlar jag på ord.
Var god dela med er av det ord ni finner mest estetiskt tilltalande. Betydelsen av ordet behöver inte vara vacker på något vis, utan det ska vara själva bokstavskombinationen som är estetiskt tilltalande.

(utomstående läsare är självklart välkomna att deltaga!)

This week on YouTube

Egentligen hade jag inget lärorikt nog att posta från youtube. Därför tänkte jag dela med mig av dessa för mitt eget höga nöjes skull. Just dessa två kommer från den period då han var mycket engagerad i politik, väst exploaterar öst, etc.

Bowie - mannen, myten, legenden.





Jag vet inte riktigt vad det är med honom som tilltalar mig, det kan säkert bero på något så trivialt som att han är väldigt lik min farfar.
(om intresse finns kan jag skrämma fram en blid av honom, för att bekräfta (dementera, hehe) eventuella likheter)

(I'm on fire today!)

Nätshopping

Mina damer (mest Mousse & Mart) jag funderade lite mer på det där med att beställa från amerikat, och denna sida är mycket lockande: www.forever21.com
(mest för en röd ärmlös chiffongklänning...men ändå)
Om ni är sugna på det kan vi gå ihop och tillsammans göra det bästa av en av världens största ekonomiers nedgång.

Museum Erotica Copenhagen

Museum Erotica Copenhagen Est. 1994

Købmagergade 24, København.

Öppettider:
1 Maj - 30 September 10.00-23.00 alla dagar
1 Oktober - 30 April Söndag - Torsdag 11.00 -20.00, Fredag- Lördag 10.00 - 22.00

Inträde ca 100 DKK, då ingår en rikt illustrerad fotobroschyr, med godbitar från utställningen.

Toalett: Ja

Café: Nej

Shop: Liten. Ett par t-shirts hänger bakom disken, ett par dvd-filmer i en glasmonter.

Hemsida www.museumerotica.dk

"One visit to Museum Erotica will illuminate your conception of eroticism and pornography forever" - är den slogan museet stoltserar med.

Museet lockar med det förbjudna, det syndiga, röda mattor och blinkande lampor. Det känns lite olustigt att gå in, vilket säkerligen är meningen, då man faktiskt känner sig som en bordellbesökare.

Det första man vilar ögonen på, när man gått uppför de sammetsklädda trapporna är en jättelik, metallfärgad, fallossymbol som mest av allt får besökaren att dra lite på munnen och fundera på dess syfte. Inredningen går i viktoriansk stil, guld och överdådighet, som ger en känsla av svunna tider och glömda synder. Det börjar i Antiken och följer sedan erotiken/pornografins utveckling genom historien, genom gamla urnor, grekisk och romersk mytologi, målningar föreställande dekadenta fester och en förvånande stor del asiatiska silkesmålningar. Utställningsföremålen blandas med "life size tableaus" (dockor i naturlig storlek som är placerade i lite lagom ekivoka ställningar).
Berömda sagor med erotiska inslag förklaras, Cupid & Psyche, Fanny Hill m.fl. och blandas upp med prostitutionens historia i Köpenhamn. Bordeller och kända gatflicksstråk presenteras i putsade montrar.

Den tidiga fotografiska konsten ägnas ett rum, som fyllts av "Franska kort" med motiv som knappast kan betraktas som pornografiska, utan mer söta och relativt oskyldiga, med dagens mått mätt. Därefter går det i rasande fart, pornografins utbredning med hjälp av fotokonsten är lavinartad.
Konst med suggestiva motiv presenteras också, självklart har de med Georgia O'Kefee's "Light Iris".



Gayporr har också sin plats på museet, ett helt rum har vigts till manlig kärlek (visserligen något stereotyp), dock lyser den lesbiska kärleken med sin frånvaro, troligtvis ses den inte som lika exotisk som manlig kärlek.

Ett stort rum har vigts till Marilyn Monroes ära, där en del av hennes personliga tillhörigheter (smycken, kläder, etc) visas upp i montrar och bilder av henne tapetserar rummet. Här känns det mest som ägaren av museet har någon form av Marilyn-fetisch jobbar hårt för att förmedla myten vidare.

En "Hall of Fame" med kända porrstjärnor leder bort från Marilyns sofistikerade sexighet och det hela avslutas med en stor videovägg med 16 tv-apparater som alla pumpar ut olika sorters porr på ett ganska oraffinerat sätt.
Jag vet inte om jag är avtrubbad på något vis, men det hela känns faktiskt väldigt osexigt.

Genom att avsluta museievandringen med S&M, Marquis DeSade och en och annan bahytt återfår jag min livsgnista och jag kan på det stora hela känna mig nöjd.

Sammanfattning: Museet är proppfullt av fina bilder och många mer eller mindre otroliga dildos, massor att titta på och bjuder på många intressanta anekdoter. Dock, som vid tidigare erotikmuseum-besök konstaterats, så är erotik något alldeles för individuellt för att verkligen lyckas på museum.
Jag känner också att jag redan sett för mycket snusk för att kunna se detta museum som något som ändrar min världsbild, dock var det ett trevligt utflyktsmål.

Besökt 6:e April 2008 av Lolly

Musée de l’Erotisme, Paris

Entré: 8 € (6€ om man går i grupp om fyra eller fler)

Öppet: Kl. ?-02 varje dag

Toalett: Ja

Restaurang/Café: Nej

Försäljning: Ja (böcker, vykort och dylikt)

Museet är strategiskt placerat i Montmartres ”horkvarter”, ett stenkast från Moulin Rouge, granne med en strippklubb och en sexshop. Metrostation Blanche alltså, blicka sedan österut.

Vi välkomnas av en svulstig, bronsliknande staty placerad utanför ingången. Totalt oerotisk men ganska charmig. Väl inne på bottenvåningen presenteras en rad vitriner med små figurer i färd med att utföra olika sexuella aktiviteter. På väggarna hänger mest bilder på asiatiska par, i samma aktion. En svartvit tv-skärm visar en kvinna som klär av sig, borstar håret och ler skälmskt. Det här är mysigt och ofarligt. Ju högre upp vi tar oss i den sju våningar höga utställningen blir det dock desto mer hardcore. Ur högtalarna hör vi oavbrutet Celine Dion på franska och väggarna pryds av stora, blanka tavlor med – nästan uteslutande – kvinnor, klädda i väldigt lite kläder, läder, eller i sado-masochistiskt inspirerade utstyrslar. Våningen med den till synes, och förhoppningsvis, tillfälliga installationen av "toaletterotik" är lite svårtolkad. Det är mörkt, man hör ljudet av spolande toaletter, på väggarna syns rörliga bilder på personer som sätter sig på eller utför sina behov i toaletten, allt från toalettens perspektiv. Man får även tillfälle att besöka en riktig toalett, en höjdare, då vi är kissnödiga, annars ingen större upplevelse, erotiskt sett.

En våning visar porrfilm med det lovande namnet ”20-talets förbjudna filmer”. Det knullas rejält, och vi får se från alla möjliga vinklar. Ganska imponerande vad de pornografiskt kunde åstadkomma för åttio-nittio år sedan. Någon form av förspel tycks dock inte vara uppfunnet ännu. Trots den romantiserande svartvitheten och de avslappnat opretentiösa underkläderna blir vi inte upphetsade av denna antikt paketerade framställning av sexakten. På vägen ut hittar vi källarvåningen som är välfylld och förförande oorganiserad. Det som imponerar mest är en onani-cykel, en par-sex stol och en gigantisk fallos.

Vi hade en trevlig stund på det gemytliga muséet, men mest tack vare varandra, och vinet vi drack innan. Det som slår oss är att erotik är något väldigt subjektivt och att det är stor risk att man i ett dylikt museum missar att tillfredställa allas behov, om ens någons. Uttalad homosexuell erotik var inte överdrivet välrepresenterad. Det var mycket bilder på avklädda kvinnor, kvinnor som objekt. Männen som framställdes var oftast i aktion, älskandes med kvinnor och ibland män. Lätt sado-masochism på bild var vanligt förekommande. Nekrofili och pedofili var uteslutna. En lättsmält upplevelse som väl underhöll men tyvärr misslyckades, trots den högsträvande toalettutställningen, att beröra.

Barack Obama too thin to be president

Nearly two thirds of the U.S adults are overweight, with a BMI over 25. One third of the adult population is obese, with a BMI over 30.

These people can vote. These people have eyes.

And there he goes, Obama, with his disarming smile and his ascetic body. Who does he think he is?

And hasn’t he lost even more weight lately?

Why doesn’t he just propagate war in Iraq while he’s at it.

At least Bush looks fat.

This is politics.

Creation.

Along with the needy feeling, I've had one of fading. But then something happened. I saw something that made me realise I am not alone, in any way, and all creation comes from humble beginnings. God created man from dust. Alexander an empire from one man's ambition.

We have the dust, we have the ambition, we are bound to be able to create something. I'm not looking for my own man or empire, just a creation to call my own. To call our own.

Call me an optimist and slap me with the spatula of good fortune, but I think it is in everyone. We are part of that, so I'm thinking we will create.

It is never too late, and it is never too early to start. I'm aiming for August. Yes, in August we will create. Perhaps it will be a sandcastle, perhaps it will be a pirate novella (how are those pirate short stories coming along?), perhaps it will be our own little empire somewhere just outside of Gävle. I don't know, but I do know it will be brilliant.

Have some inspirational music and moving pictures. Share my optimism.

Needy.

I'm feeling needy.

It is a horrible feeling to have. It is a feeling that is so not me, yet I can't help it. I don't know what it is I need, but I need it.

It's a mixture of insecurity, restlessness and frustration and it's driving me a little bit insane. Or at least it's making me a wee bit aggressive. What you fear, you hate.

***

Next time:
my stomach hurts, I've got possible frostbite and I've realised I was a soldier in WWI.

Denna kommentar hittades på youtube under en Skönheten och Odjuret video, och jag kan inte hjälpa att hålla med. Vi skapar en hel generation av ironiker med det vi kallar barnprogram idag. Är det verkligen en värld vi vill leva i? Nej, jag tror faktiskt inte det. Kalla mig gammalmodig, men jag vill ha lite magi då och då. Ironi är en dålig ersättare.

Late POYKPAC.

So I was busy doing something of my "överskottsenergi" yesterday so I didn't have time to create.

However I will promote POYKPAC today. They entertain me in a relaxed kinda way. Plus I think I might have a crush on Jenn Lyon, call me a freak but I think it was the Peach costume in their Mario spoof that did it.


http://www.youtube.com/watch?v=DSLqZbSrnIQ


http://www.youtube.com/watch?v=G1Q0WT08zYg


(and I should definitely come here more often. damn there's a lot of good stuff to read. how I wish the day had more hours)

En halvliter kaffe, 23 chokladbitar och Slagsmålsklubben på hög volym.

Hjälp! Vad gör Du av Din överskottsenergi?

Let's rent!

I should’ve been studying. Instead, I’ve been losing myself in the world of blogs. This little one gave me gold.

The clip is an excerpt from Yugoslavian director Dusan Makavejev’s Sweet Movie from 1974. The film was banned in several countries for its offensive content. Anyone who’s seen it?

I believe I am fair when claiming that this wonderful eight minute video must feature one of the more harmless parts of the film. I’d say Mousse is represented in Miss Yugoslavia.



Sweet Movie even has a sploshing scene, and I am loathe to admit that maybe sploshing isn’t my thing after all. And this I say in spite of all the chocolate. Beware, because this is close to porn.