Detta är inte på något vis en uppmaning att det ska handlas mer... inte alls... eller?
Det var så enkelt!
Jag är jävligt snygg nu.
Att notera: Engelsk strl 10 är lite mindre än annan (amerikansk?) strl 10 jag tidigare stött på.
Oddball is the state of mind where nothing is really wrong. Compare it if you wish to Zen, it’s a complete relaxed state where ideas and thoughts are let to roam freely. It’s about the power of a group of twisted individuals' minds. Can you live in a society without being a part of it? Stay updated on this post-post-modern social and psychological experiment in outsidership.
Do not be too excited. I have it all planned, German-style. It's called discipline, and it's an illusion. Anyway. We commence with a classic bear-hunt. I know you all expect a hunt, and we’ve already done a wild boar one. This year, we go for bear. For success, bring your own raisins OR ginger-bread house. As to clothing, I strongly suggest dark, water-resistant coats and rubber boots. Wearing yellow southwester or leather cowboy hat is optional but recommended. These clothes will not only provide comfort during hunting hours, but will also prove useful during our other outdoor activities. Yes, there will be plenty of those. Not even WATER, falling from the SKY, can stop us.
Over to la nourriture. If we for some reason should fail to bring down a bear, you shall not lack fodder. I hereby guarantee that you will be fed during your stay at VVV. However, I heard someone whisper something about wine. You are very welcome to bring wine. Or any mind-numbing brews or stews. I am quite liberal. Also, quite naïve.
Anyway, now you know about the clothes and the food and my general unwariness. It’s all it takes really. Bring a smile, and bathing equipment, in case of sunshine. Bring your laptops, if you want to stay updated. Or become it, whatever.
This is the Mousse, reporting from VVV, awaiting company, considering leprosy. And a dog.

It just looks so click- and adorable when it lights up and becomes all green and perty.
Jag ämnar upprätta en temporär fristad för vänner och bekanta i mitt barndomshem på landsbygden. Denna fantastiska fristad, denna säregna sfär, kommer att vara i en vecka, mellan den 18:e och 24:e augusti.
Medverkande individer kommer att ägna sig åt själsfrämjande aktiviteter som att hitta sitt inre djur (förutom Apan då hon fann sitt under gymnasietiden), baka kakor utan recept, gå på fästingjakt i skogen, samla blodiglar på burk, gräva ner en tids- eller personlighetsförklarande skatt, upprätta en fiktiv butik, dricka röd saft, måla med vattenfärger, klä ut en tax till en bäbis, skriva nonsenshistorier och nonsensmusik, klä sig i varandras kläder, gå ut i dåligt väder, så mystiska frön i krukor, inrätta kyrkogård för anhöriglösa insekter och allt annat man kan göra i ett barndomshem.
Okej, mor och far åker bort. Jag har lovat att vara husvakt och har ingen lust att sitta ensam i en vecka. Jag tänker bjuda in allt möjligt löst folk men är rädd att det ändå slutar med att jag sitter ensam med en chipspåse och kollar på alla DVD-boxar som finns i detta hus. Var inte oroliga, de räcker en vecka.




desperationskantade uppsatsbubbla. Jag tänker istället bara säga att: TNA Wrestling med ODB, Awesome Kong, Gail Kim och The Beautiful People ÄR bättre än porr. Vilket säger fantastiskt lite om underhållningskvalitén. Men än en gång, mina böjelser är för tillfället allt annat än representativa (Jag har för övrigt återfunnit min genant äckelkåta passion för Jack White). Det är hårda tider chez Mousse. Hursomhelst: Gå till Ape om ni vill ha mer TNA. Apan levererar nämligen även kvalitativa anekdoter och tillhörande, ifrågasättbar sporthistoria. Det krävs en nörd.
[behold: important super-potent mega-message]
The purpose of this post, my dears, is that I want to tell you (and myself) that I am now officially going into study mode. It will last until the end of this month. I don’t know exactly what it will entail. I don’t necessarily want to know. I know that I will have to come up with, type down and properly arrange an amount of ten thousand words in less than twenty days. It’s not too much, and it’s not a little. This phase, this study mode of mine, might mean that my internet time will be reduced. It might also, judging from earlier study mode experiences, mean an improved online presence, however desperate and anguish-smitten. I know that you never really expect anything from me. But this time it’s a double-tie kinda thing. I want you to expect very little. And very much. And nothing.
[end of ISPM-message]
And it turned out a great day! On my way home from an awesome school day I pondered upon what has tormented me the last couple of days. Namely, what kind of booze can replace whiskey? As in, what can I drink in small amounts every day, that improves my essay-writing, doesn’t blur my mind, has about the same potency as whisky, but is drinkable by me? WELL, as I searched Systemet five minutes later for a suitable strong drink it suddenly hit me. It has to be sherry! I know it’s about half as strong as whisky. But that’s a minor problem. I can drink twice the amount and it will cost about the same. I found the coolest bottle with a crazy sherry-madame named Alicia on it. I sort of loved it. Then, at an arm’s length away, I saw port wine. And from what I recall, port is the shit. It’s from Portugal! Very attractive bottle, too. See picture. I decided that sherry is too sweet and went for the port. What would you have done?


Hell is that place you go / where the checkup is / where the old man and the child is / the cat, the dead man, all the decayed food / the ones you abhorred but couldn’t stop evoking / where you found peace, in what was provoking
Hell is that place you go / where it’s finally coming undone / where you live the sceneries of your mind / that autonomous mind, that treacherous mind / that should connect to others, but it ain’t / abide to reason and bow in constraint
Hell is that place you go / where you find yourself isolated / a little subject, unwillingly dilated / at last, despite nothing, because of it all / its own super sweet surreality / its very own perfect nightmare
Hell is that place you go / where you remain without relief / until yes, you found that sought belief! / you realize, conceptualize / against all odds, you suddenly contemporize / and for a moment now, you’re not alone
Sometimes, I think of our friendship in terms of performance art. No, not our friendship, per se. But The Oddballs. And that is very much our friendship. The weirdest, the purest, the most beautiful, most productive part of our friendship.
I don’t like the thought of us trying to act out some kind of performance art. It would in now way be productive for us to think of ourselves in those terms. We’re pretentious enough as it is.
But think about it, whenever we meet, the four of us, we usually have a dress code, we have an elaborate theme, and we act like we’re on speed. What does that make us? Well, maybe not performance artists, because we usually don’t have any artistic ambitions. No less an audience (although it does happen, from time to time).
It’s still within the act it layeth. The essence. The spark. It’s acted out.
And if Ben Affleck is doing performance art, then we are too.


Öppet: Kl. ?-02 varje dag
Toalett: Ja
Restaurang/Café: Nej
Försäljning: Ja (böcker, vykort och dylikt)
Museet är strategiskt placerat i Montmartres ”horkvarter”, ett stenkast från Moulin Rouge, granne med en strippklubb och en sexshop. Metrostation Blanche alltså, blicka sedan österut.
Vi välkomnas av en svulstig, bronsliknande staty placerad utanför ingången. Totalt oerotisk men ganska charmig. Väl inne på bottenvåningen presenteras en rad vitriner med små figurer i färd med att utföra olika sexuella aktiviteter. På väggarna hänger mest bilder på asiatiska par, i samma aktion. En svartvit tv-skärm visar en kvinna som klär av sig, borstar håret och ler skälmskt. Det här är mysigt och ofarligt. Ju högre upp vi tar oss i den sju våningar höga utställningen blir det dock desto mer hardcore. Ur högtalarna hör vi oavbrutet Celine Dion på franska och väggarna pryds av stora, blanka tavlor med – nästan uteslutande – kvinnor, klädda i väldigt lite kläder, läder, eller i sado-masochistiskt inspirerade utstyrslar. Våningen med den till synes, och förhoppningsvis, tillfälliga installationen av "toaletterotik" är lite svårtolkad. Det är mörkt, man hör ljudet av spolande toaletter, på väggarna syns rörliga bilder på personer som sätter sig på eller utför sina behov i toaletten, allt från toalettens perspektiv. Man får även tillfälle att besöka en riktig toalett, en höjdare, då vi är kissnödiga, annars ingen större upplevelse, erotiskt sett.
En våning visar porrfilm med det lovande namnet ”20-talets förbjudna filmer”. Det knullas rejält, och vi får se från alla möjliga vinklar. Ganska imponerande vad de pornografiskt kunde åstadkomma för åttio-nittio år sedan. Någon form av förspel tycks dock inte vara uppfunnet ännu. Trots den romantiserande svartvitheten och de avslappnat opretentiösa underkläderna blir vi inte upphetsade av denna antikt paketerade framställning av sexakten. På vägen ut hittar vi källarvåningen som är välfylld och förförande oorganiserad. Det som imponerar mest är en onani-cykel, en par-sex stol och en gigantisk fallos.
Vi hade en trevlig stund på det gemytliga muséet, men mest tack vare varandra, och vinet vi drack innan. Det som slår oss är att erotik är något väldigt subjektivt och att det är stor risk att man i ett dylikt museum missar att tillfredställa allas behov, om ens någons. Uttalad homosexuell erotik var inte överdrivet välrepresenterad. Det var mycket bilder på avklädda kvinnor, kvinnor som objekt. Männen som framställdes var oftast i aktion, älskandes med kvinnor och ibland män. Lätt sado-masochism på bild var vanligt förekommande. Nekrofili och pedofili var uteslutna. En lättsmält upplevelse som väl underhöll men tyvärr misslyckades, trots den högsträvande toalettutställningen, att beröra.