Oddball is the state of mind where nothing is really wrong. Compare it if you wish to Zen, it’s a complete relaxed state where ideas and thoughts are let to roam freely. It’s about the power of a group of twisted individuals' minds. Can you live in a society without being a part of it?
Stay updated on this post-post-modern social and psychological experiment in outsidership.
Today’s important public announcement concerns our joint gmail account and it comes in three parts, 1) We still have one, 2) it’s still working and 3) Butters and Mariah Carey.
On a brighter note, we sent a fan mail to the people of 3way, the web series. Fortunately, we made it not at all sound like a death threat. Which is talented, coming from us.
This has been sort of a bad day. Why? My king-size, super nice glass frame lost its grip and fell and broke and now my wall looks nude. And if my home is wrecked (although mildly) my soul is too. I feel like throwing myself on the floor, in fetal position, and with my head as a center start spinning on the floor, kicking myself around with the help of my feet. Faster, and faster. In theory, it would look cool and give me much comfort. But I lack the muscles needed for such an exercise. Instead I read up on nationalism, and listen to The National. An unintended combination, I swear. But I have got to say, Benedict Anderson’s theory of the nation as an imagined community goes pretty well with The National’s “Fake Empire”. Once again, my unconscious genius outshines everybody’s shoeshine. But to what good? The below posted video is pretentious. It shares many features with the music video Stewie Griffin made to impress on Joe and Bonnie’s newborn. But as I am as drawn to pretentiousness as flies are to malnourished children I will not refrain from posting it. Because this is how I feel when something falls and breaks. In my home. A Monday afternoon.
Temat denna gång är vad de andra vill att vi ska vara. Du har alltså ingen egen bestämmanderätt över din egen utstyrsel! Intressant? Det är bara förnamnet!
Vad som är tänkt att diskuteras här är följaktligen vilka karaktärer vi önskar se varandra som. Mart är redan bestämd sedan länge, men resten? Shoot baby, shoot!
Plats: Moussies ShagPad 091003 Preliminär tid 18.15.
Kanske är det inte helt oväntat att det är i konserthuset det är konsert, men jag vill att ni verkligen ska förstå budskapet. Jag har ännu inte varit på något event i konserthuset. Inget alls faktiskt, jag har smugit in, åkt rulltrappa och kikat på utsikten. Gratis. Men det var då! Nu blåser den nya tidens vind! Jag tänker betala för en attraktion!
På fredag 25:e september 19.30 är det konsert med Ólafur Arnalds i UKK. (Uppsala Konsert och Kongress. Jag hoppas innerligt att det inte bara jag som tycker det låter som en separatistfalang i en sydamerikansk gerilla). Biljettpris 140 kr.
Sedan vill jag säga att jag förstår varför man kan bli utsatt för våldtäkt när man traskar längs en dåligt upplyst cykelväg i någon av Uppsalas mer perifera centraldelar. Det är inte så att jag var speciellt upphetsad, eller särskilt sugen på att hamna i brottslig konflikt med någon (det vill jag mycket sällan). Men känslan av oövervinnerlighet, tillsammans med övertygelsen om att jag skulle kunna våldta någon, den var påtaglig, när jag powerwalkade där i mörkret. Endorfiner från träning, mina vänner, gör underverk. Och andra saker.
När jag kom hem tände jag ett stearinljus och funderade kring fysisk aktivitet och elitism.
Vem tror du att du är? Vad är det för samhälle du bygger? I jantelagens Sverige skulle ingen jävel skylta med att man går till gymmet och älskar hårt med sig själv i en timme. Du skulle inte skryta över att lägga pengar på att stå och blotta dig i ett spegelrum fyllt med sadomasochistiska tillfredsställningsmaskiner. Du skulle dölja dina armars avsaknad av gäddhäng.
Okej att alla gör det, men gör det diskret. För i helvete.
If you haven't already seen this I most definitely suggest you have a look at it. A man named Jamie Livingston photo documented his life from 1979 to his death in 1997. Each day (with a few exceptions of missing photos) he took a polaroid picture immortalising his memories.
It truly is all kinds of awesome and inspiring, heart-warming and heartbreaking all at the same time. Photo of the Day