Jesus "loves" me.

I got a brand new old bike. It’s blue and charming with silvery details. Got it for free from the Jansson’s, I did. They’re good people, thoroughly reliable. If they would run for mandates in the EU, they would definitely get my vote.

I’m thinking of repainting their house, to surprise them, as a thank you. Maybe fuchsia. Maybe not the whole house, as I have neither the time nor the money. Their front door perhaps. Maybe I’ll just decorate the door with stickers. Various unique stickers. And not like that old Subaru we bought years ago that was covered with Jesus-loves-you-stickers, exclusively. No, I would offer mixed messages. On the Jansson door. IF I had the time.

Alive 20-26/04

Last week's song: Rock Lobster

This week's song: Rock Lobster
This week's idol: Mary Woronov
This week's idol runner-up: Skeletor
This week's weather: Summery
This week's croquet: Civilized

Next week's highlight: Valborg
Next week's potential: Dolls
Next week's croquet: Barbaric

Vi snackar inte tidelag.

Att JAG ska bli anklagad för att vara ”politiskt inkorrekt” för att jag kallar en paraplyaralia för benjaminfikus! Jag vet inte om det har gått überinflation i begreppet PK eller om människor (inklusive jag själv, kanske) nu slutgiltigt tappat allt vad naturlig relation heter när det kommer till den till flora och fauna.

I sådant fall gör det inte så mycket. Inte idag.

På väg hem från en sedvanlig impulsshopping på systemet finner jag mig helt plötsligt i mitten av en halvt euforisk folkmassa. De står utanför den udda ingången till Forumgallerian, den tvärs emot Jack & Jones. Förklaringen till deras spontana gemenskap finner sin upprinnelse i vad som sitter i trädet precis utanför gallerian. Det kanske är en asp. Hursomhelst, jag följer deras pekande fingrar och kameror och får syn på en fjäderklädd figur med svarta ögon. Jag vet ju inte exakt vad det är jag ser, men det är någon sorts storvuxen, uggleliknande fågel. I vad jag antar vara vinterskrud har den slagit sig ner där ovanför gågatan. Och dess uppenbarelse är uppenbarligen beundransvärd.

Den är så fin att jag också börjar le. Folkmassan.

So I've got bruises the size of English kidney pies on the inside of my thighs...

...with the color of purple poop. I can't say that I'm not motherly proud of my contusy beauties, but they hurt whenever I find myself in a situation where I have to cross my legs tightly in order to avoid tartly attention. Not that I dislike the attention. And the pain. I just love to whine, is all.

Yes, I had a rough weekend. Highly orgiastic, but rough and slightly painful.

But that's not why I'm here. Today I came here for the Ape, and for her great and endearing love of leather whips. And for her enabling this blog (which, by the very by, I spanked her into doing). Yeah, that's right, it all comes down to me. Me and my needs. And my bruised thighs, of course.

Anyway... Here's for you, Ape and Oddballs: http://www.youtube.com/watch?v=LhDCXXvK0QE