"Hello! I have a first name, a middle name and a last name. I sometimes wear blue jeans. I breathe air, I eat three or four times a day. I appreciate music, I have seen the ocean. Johnny Depp is a good actor. And yeah, I'm bi-curious. Who am I?"
Who the fuck are you not!?
I know. I am being ethnocentric. And generally lost. But help me here, who can honestly say they're not curious? Who? And what boring life they must lead!
Curiosity is the essence of creativity. An equivalent to lust, I dare say. You don't have to act according to curiosity, but you are nothing without it. You feel nothing. Is the cheese-hater not curious about what makes people eat so much cheese?
That was a bad example. But I really love cheese. And I think bi-curious might be a redundant word. Is there going to be a video today?
9 comments:
Hmm...Tänkvärt kära du.
Det är ungefär som när folk presenterar sin sexuella läggning som ett av sina intressen/allt de är.
"Hej, jag heter Emil och jag är bög"
Jaha? Vad säger det om din personlighet? Noll. Gör det dig till en bättre människa? Nej.
Jag bedömer inte efter sexuell läggning när jag väljer mina vänner. Fast jag är kanske gammalmodig, det är ju jättecoolt med en bögkompis. Har jag hört.
Hear hear. När kommer våran sexualitet sluta vara ett party-trick vi tar fram för att underhålla?
Dock vet jag inte om jag skulle uppskatta genderfucking (well I guess it was kinda what we were doing for New Years, but still). Det känns lite som om det är ett stadium man borde kunna hoppa över med.
Som bi-curious och salsa sås.
Jag skulle vilja kunna gå efter sexuell läggning när jag väljer kompisar. Ascoolt. Problemet är att jag aldrig tycks välja mina kompisar. Det fastnar en massa skit mellan tänderna, och somliga av dem är så jävla bra. Ja, och vips är man kompis. Har aldrig förstått hur det går till. Det är ungefär som elektricitet. Jättekonstigt.
Men apan, sexualitet är väl ett sketabra partytrick? Läggning, preferenser, efterfest... Det har allt för ett lyckat party. No?
Och du ska inte dissa genderfucking. Det är tråkigt när man sätter namn på saker, kan jag tycka, men genderfucking är ju så jävla härligt att säga. Man får liksom inspiration bara genom att skrika ut det. Nån måste ju medvetet bryta barriärer, annars blir allt bara smetigt och bäscht* och tumvante utan tumme.
Jag gillar salsasås. Betyder detta att bi-curious borde få leva kvar?
*fri kongruensböjning av beige.
Så.
Jag är skräp mellan dina tänder.
Tack.
Jag tycker inte du ska dissa genderfucking Ape, för det är faktiskt en väldigt stor det av Oddballsarna, även om det inte alltid är lika tydligt som på nyårsafton.
Dessutom måste man kunna driva med saker, annars blir det för stelt, ointressant och ingen bryr sig.
However, Bi-curious är ett skumt begrepp.
Se där Joppli! Jag och Lollypoppan (allas vår apriskospaj i tanden) tycker du ska omfamna genderfucking och sluta förneka!
Du hade för fan skägg och löspenis för några månader sen! Kom i Yen!
Jag tror jag ar mest bitter for att det finns ett namn pa det. Jag foredrar spontanitet, vilket forsvinner nar man dopt ett fenomen.
Dessutom ar jag i en simpel fas. Jag vill ha simpelt, jag vill bara vara. Jag vill inte behova overdriva pa ett overdrivet vis.
Existera snarare and agera.
Men det kanske ar boken jag laser som gor att jag ar lite konstig. Ja menar "The Clay That Sleeps" gor ju inte nan sarskilt glad.
Åh, vilken fin bild. Du har just avslutat din dissertation, och nu sitter du och läser bok om lera, iklädd tweedkavaj och tycker inte om höga ljud och utåtagerande beteende.
Du får, sötnos. Du får!
För vem vet när du måste börja sparka bakut igen?
När du motsätter dig saker för att det finns ett namn på dem är du ju inte lite trångsynt.
"Åh, jag föredrar att stoppa goda saker i min mun när jag är sugen, va? Finns det ett ord för det? Äta? Usch, det tänker jag aldrig göra mer"
Du känns lite... konservativ. Och det är inte bara tweedkavajen som gör det.
Rätt talat, R.
Men låt oss nu vara snälla mot den utarbetade akademikern.
Det är inte alltid lätt att bära tweed.
Post a Comment