...jag har trasiga händer. Jag har städat en massa. En massa timmar. En massa vatten. Inte stigmata. Ibland känner jag mig tacksam att han tog på sig all vår skuld, Jesus. Men oftast inte. Åh, dessa arma martyrer. Dessa själviska jävla människor som tror att att allt är så enkelt. Men det är inte enkelt. Det som är sjävklart för dig är inte självklart för mig.
Martyrer är sådana människor som går runt och tycker att det är viktigt att man har en kaffebryggare på jobbet. Ja, så går kaffebryggaren sönder, och så mår martyren jättedåligt, för i hennes värld måste man ha en kaffebryggare på jobbet. Hon mår dåligt över bristen på kaffebryggare, men mest mår hon dåligt av att ingen bryr sig om att köpa en ny kaffebryggare. Hon tror sig nämligen veta att alla vill ha en kaffebryggare på jobbet. Hon har tejpat upp en insamlingslista också, som ingen skrivit på. Så till sist ger hon upp och går, bitter men sjukt bestämd, till affären och köper en kaffebryggare och ställer i personalrummet. Sådärja, nu mår jag bra. Lite fattigare, men jävlar så bra jag mår. Är inte alla glada nu, när jag har offrat mig och köpt en kaffebryggare till er?
Jag tycker Jesus gav upp för lätt. För fort. Hur gammal var han? 33? Knappt vuxen. Vi ska inte skylla allt på Judas. Inte skylla på den stora massan. Jesus gav upp. Jag säger inte att han gjorde fel, när han hängde där på korset och tog på sig allt det onda. Jag säger bara att jag inte tänker må så jävla dåligt över det.
Vi kanske var nöjda med att dricka te.
2008-03-21
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hm, jag tror att jag är den nya sortens martyr. Jag skulle först gå och svära och muttra i ett par dagar över att kaffebryggaren är sönder och att ingen jävel tar på sig att köpa en ny. Sen skulle jag lura av alla andra pengar, alternativt lite smidigt sno en 100 lapp i en obevakad plånbok och köpa en ny kaffebryggare. Jag skulle inte göra det för att jag tror mig veta att alla vill ha en kaffebryggare på jobbet. Jag vill ha en. Det är starkt nog som argument.
Kommer och dricker kaffe när du minst anar det. Vackert av dig att köpa en ny. Du är 2000-talets jesus. Men jag tänker inte må så jävla dåligt över det!
Du är nog ingen martyr. Inte ens neo-martyr. Det där är bara ren uppriktighet och självbevarelsedrift. Och det, min vän, är oftast något vackert. Fast stjäla 100 kronor ju fel. Då kommer du till helvetet.
Förresten får du fortfarande dricka snabbkaffe hos mig. Detta är en fiktiv historia. Kaffebryggare skrämmer mig. MEN jag skulle fortarande kunna köpa en, för att visa hur jävla bra jag är. Oh, sköna martyrskap.
Post a Comment