Jag är ledsen i ögat. Jag antar jag egentligen inte har nått att säga till om eftersom jag inte bott hemma på 4 år, men det känns tugnt ändå. Ja, jag pratar om FRA-lagen igen.
Jag kommer hem i Augusti och kommer förmodligen vara hemma till runt Augusti nästa år. Det är förmodligen sista gången jag kommer att vara "hemma" för en längre tid. Jag kommer sakna alla, men av någon anledning är Sverige inte särskilt attraktivt längre.
Jag överreagerade i morse när jag öppnade DN och skulle läsa nyheterna:
Min första tanke var "Jaha, redan där". Sen läste jag resten av artikeln och det visade sig att det gällde politiker i Zimbabwe. Ändock, min första reaktion säger ganska mycket om hur jag ser Sverige just nu.
Mina kära vänner, kommer ni och besöker mig om jag flyttar till UK, USA eller Australien på en mer permanent basis?
ps. I think I would have made an excellent gay man. I can be so utterly dramatic at times ds.
2008-06-19
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
14 comments:
Som tidigare påpekats...
Om du flyttar till USA för att slippa FRA-lagen och dess befogenheter så är du ju mer eller mindre lobotomerad.
Jag gissar att du bara behövde ett giltigt skäl att kyssa ditt hemland adieu, för att slippa stå för beslutet annars.
Ja, det är mera en fråga om pest eller kolera. Av någon anledning har Sverige allti varit så fint, rent och vackert. Nu visar det sig att det är precis som alla andra. Inget speciellt längre.
Allt som finns kvar är ni. Och om jag kan få er utanför Sveriges gränser så...
Ja, behöver ett skäl så jag inte känner mig så...så...
...så mycket som en förrädare?
Anti-patriot är nog det som simmade genom mitt huvud. Men ja, förrädare fungerar det med.
Och det faktum att jag har allvarliga problem att hitta svenskan att kunna skriva dessa inlägg skrämmer skiten ur mig. När blev jag så borttappad från allt Svenskt? Känns lite som att det är lika bra att ge upp det.
Man måste ju inte bo i ett land för att vara patriot. Reglerna för det är rätt suddiga. Det finns ju många människor som faktiskt bor här utan att vara speciellt mycket patrioter.
Det är inget tvång att vara det.
Nu är du larvig.
När du sitter där, gammal och gaggig, utan att kunna ett ord svenska, kommer du att ångra dig. Bittert.
Ja, jag vill ju inte ge upp det totalt. Mera ge upp det på ett professionellt sätt.
Jag menar, det kommer ju allti vara mitt hem. Och man måste ju vara lite stolt över att vara svensk, dela arv med Olof Palme, Björn och Benny, IKEA och köttbullar med lingonsylt. Men det passar sig nog inte att jag försöker att bli en "professionell Svensk". Det är nog bättre att jag håller mig till lekmans svenska -- typ korsord, husvagnssemester och fira Julafton den 24de.
Och exakt hur mycket skiljer det sig från den sorts svensk du är nu?
Jag känner att du tar det på för stort allvar att vara "svensk".
But it's all fun and games!
Din definition av svensk verkar mycket mer kategorisk än min.
Min är dock väldigt flytande.
Jag tror det kanske är mera en reaktion till att ha levt utomlands. Sverige har liksom allti vart nått slags ankare, en rot. Vad jag än har vart så har jag varit Svensk. Det känns som om jag är vid en tidpunkt där jag är villig att låta det sjunka till bakgrunden.
Jag är svensk, men det är många saker som kommer före min svenskhet när jag definierar mig själv. Och jag tror jag är redo för det nu. På riktigt. Min svenskhet och Sverige har varit min snuttefilt i 4 år nu, jag tror jag är redo för världen utan den.
Men vem vet vart jag kommer att vara efter ett år hemma. Allt kanske har förändrats igen.
Jag tror att det mer är din "forna personlighet" som du vill frigöra dig ifrån, mer än att säga upp epitetet "svensk".
Faktiskt.
Men som jag tidigare påpekat: plocka russinen ur kakan och lev livet. Gnäll och tänk inte så mycket, det blir så jobbigt då.
(det kom från rätt käft, haha)
Vet du vad ditt problem är?
Commitment!
Tänk på alla sporter du testat på, och... alla fosterfamiljer du bott i, alla gånger du sagt att du älskar mig, bara för att överge mig för någon annan.
Eh.
YOU KNOW IT MAKES SENSE!
Kritiken av FRA-lagen är bara ännu ett dåligt svepskäl. Överge inte Sverige när hon behöver dig som bäst!
*gråter hysteriskt och springer min väg medan jag skriker att... jag skriker 'är du nöjd nu Satan? Är du nöjd nu, din fähund!?'*
Märk väl: Jag lever ett extremt odramatiskt liv.
Precis!
Let's spank her.
Yes?
Ja!
*bankar upphetsat med handtaget på läderpiskan på mitt huvud, och utstöter ett monotont ljud i väntan på väna augusti*
Jag tycker alla har rätt att se vad som verkligen händer medan jag knappar på tangentbordet.
Ja, det önskar vi verkligen. Everyday sadism. I like it.
Men vi är inte direkt förvånade över den bild som uppspelas...
Post a Comment