2008-05-24
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Oddball is the state of mind where nothing is really wrong. Compare it if you wish to Zen, it’s a complete relaxed state where ideas and thoughts are let to roam freely. It’s about the power of a group of twisted individuals' minds. Can you live in a society without being a part of it? Stay updated on this post-post-modern social and psychological experiment in outsidership.
7 comments:
Vilket fantastiskt mysigt klipp!
Ja. Jag önskar vi kunde gifta oss, Rickard Palm och jag. Vi skulle ha Ape som hund, Lolly som sexig städerska och Marty skulle vara vårt fosterbarn.
Den bilden, av det absolut perfekta familjelivet, är det enda som håller mig från vansinnet.
Wow. Du det är en väldigt idyllisk bild av familjelivet du ger oss. Ja tror ja blir tvungen att hålla fast vid den drömmen med och inte nöja mig förrns jag lever drömmen.
Du får ha på dig ett diamanthalsband och en liten sammetscape. Inget mer. Och äta leverpastej. Patrick klappar dig ibland, men du är egentligen bara min hund. Min. Du får ofta trösta och värma det dysfunktionella fosterbarnet. Hon är lättsam men olycklig. Ni finner varandras sällskap oproblematiskt. Städerskan måste ta dig på promenad varje dag. Hon passar alltid på att klaga över sitt jobb under promenaderna, men verkar njuta av sin ställning i hemmet. Hon har en affär med Patrick. Jag vet om den utomäktenskapliga relationen. Det var jag som arrangerade den. Men det vet varken städerskan eller Patrick om. Det gillar jag. Jag lagar mat väldigt ofta. Den är god. Ibland förgiftar jag fosterbarnet med min mat, men bara lite, så att hon är hemma från skolan ibland. Jag tycker om att ha henne omkring mig, försvagad. Patrick avskyr fosterbarnet, och vill att vi ska skaffa egna barn.
känns som att galenskapen tog över trots allt...
jag kommer och besöker dig på ulltuna. ibland.
kanske.
Nej, galenskapen tog inte över. Jag fick barn och Patrick blev äntligen pappa. Eller... jag inseminerade fosterbarnet under hypnos. Hon blev gravid och nio månader av konstant hypnos senare föddes ett barn som jag tog ifrån henne och kallade mitt eget. Barnet heter Reko och älskas högt av sin far. Senare ska dock upptäckas att barnet lider av kronisk hypnos, som en följd av den biologiska moderns speciella graviditetssituation. Barnets tillstånd kan jämföras med att leva i en ständig men mild psykos. Jag väljer att aldrig ta ögonkontakt med Reko, eftersom jag vet att Reko en dag ändå kommer ta avstånd från mig. Reko tycker om att sitta på golvet och titta på sina händer. Ibland, när Reko har en bra dag, brukar Reko använda sina små händer till att slå på hunden. Hunden har inget emot våldet, men städerskan bestraffar genom att slå Reko med en pinne. Detta gillas inte av Patrick, som i sin tur slår städerskan med en piska. När de är ensamma. Det gillar städerskan. Hon gillar disciplin.
Jag älskar denna saga.
Post a Comment