2008-10-09

I wage war on the Swedish language.

Här sitter jag och skriver på min Observationsuppsats och jag förstår inte hur ett språk kan vara så stelt och omysigt. Jag kan inga fina ord att använda och "man" har fått mig att vilja begå rituellt självmord många gånger över idag. Varför kan det inte finnas ett lika universallt uttryck som Engelskans "one" på svenska?

Ba-humbug! Det svenska språket är inte min vän, det är en bekant. Inget mer!


ps. älskar den nya layouten på sidhuvudet, ser skitsnyggt ut här. Är lite mera tveksam till wordpressblogen, dock älskar jag den lilla smileyn på den ds.

4 comments:

Mousse said...

Jag antar att det här är ditt sätt att säga att du vägrar bedriva recensionsblogg på det svenska språket?

Det är okej. Men jag vill fortfarande försöka förbättra den svenskan du har kvar. Du ser, det heter nog snarare "flera gånger om" än "många gånger över". Och universellt med e.

Personligen tycker jag att detta är en av svenskans charm. Det är en utmaning att komponera läsvärd svenska. Engelskan erbjuder tusen och åter tusen möjligheter, för vi har hört allt och sett allt och språket strömmar till oss från alla världens hörn och påverkas av allt och alla. Det är underbart. Svenskan, däremot, den kräver lite mer för att bli dynamisk. Men så gillar jag ju smärta.

Mousse said...

Och ja, den här dagen har ägnats åt att experimentera med bloggar. Jag ska säga dig att once you've entered html country, you're stuck in html country. Det är som att skjuta heroin, och jag är dålig på att hitta blodådrorna. Jag sticker och sticker och sticker och ibland får jag i mig litegrann, ser himmelriket, och vet att det är värt att fortsätta försöka. Men shit vad frustrerande och tidskrävande.

Mousse said...

Och sist men inte minst, jag håller så totalt med dig om att "man" är värdelöst. Men du vet, vi kan ju säga en också. Det gäller bara att en vågar.

Ape said...

Det är ju egentligen därför jag borde skriva lite mera på Svenka, men samtidigt skall det ju vara kul och inte en lektion. Så vet inte.

Och ja, jag förstår symbolism det är fruktansvärt beroendeframkallande att leka med koder.