Musée de l’Erotisme, Paris

Entré: 8 € (6€ om man går i grupp om fyra eller fler)

Öppet: Kl. ?-02 varje dag

Toalett: Ja

Restaurang/Café: Nej

Försäljning: Ja (böcker, vykort och dylikt)

Museet är strategiskt placerat i Montmartres ”horkvarter”, ett stenkast från Moulin Rouge, granne med en strippklubb och en sexshop. Metrostation Blanche alltså, blicka sedan österut.

Vi välkomnas av en svulstig, bronsliknande staty placerad utanför ingången. Totalt oerotisk men ganska charmig. Väl inne på bottenvåningen presenteras en rad vitriner med små figurer i färd med att utföra olika sexuella aktiviteter. På väggarna hänger mest bilder på asiatiska par, i samma aktion. En svartvit tv-skärm visar en kvinna som klär av sig, borstar håret och ler skälmskt. Det här är mysigt och ofarligt. Ju högre upp vi tar oss i den sju våningar höga utställningen blir det dock desto mer hardcore. Ur högtalarna hör vi oavbrutet Celine Dion på franska och väggarna pryds av stora, blanka tavlor med – nästan uteslutande – kvinnor, klädda i väldigt lite kläder, läder, eller i sado-masochistiskt inspirerade utstyrslar. Våningen med den till synes, och förhoppningsvis, tillfälliga installationen av "toaletterotik" är lite svårtolkad. Det är mörkt, man hör ljudet av spolande toaletter, på väggarna syns rörliga bilder på personer som sätter sig på eller utför sina behov i toaletten, allt från toalettens perspektiv. Man får även tillfälle att besöka en riktig toalett, en höjdare, då vi är kissnödiga, annars ingen större upplevelse, erotiskt sett.

En våning visar porrfilm med det lovande namnet ”20-talets förbjudna filmer”. Det knullas rejält, och vi får se från alla möjliga vinklar. Ganska imponerande vad de pornografiskt kunde åstadkomma för åttio-nittio år sedan. Någon form av förspel tycks dock inte vara uppfunnet ännu. Trots den romantiserande svartvitheten och de avslappnat opretentiösa underkläderna blir vi inte upphetsade av denna antikt paketerade framställning av sexakten. På vägen ut hittar vi källarvåningen som är välfylld och förförande oorganiserad. Det som imponerar mest är en onani-cykel, en par-sex stol och en gigantisk fallos.

Vi hade en trevlig stund på det gemytliga muséet, men mest tack vare varandra, och vinet vi drack innan. Det som slår oss är att erotik är något väldigt subjektivt och att det är stor risk att man i ett dylikt museum missar att tillfredställa allas behov, om ens någons. Uttalad homosexuell erotik var inte överdrivet välrepresenterad. Det var mycket bilder på avklädda kvinnor, kvinnor som objekt. Männen som framställdes var oftast i aktion, älskandes med kvinnor och ibland män. Lätt sado-masochism på bild var vanligt förekommande. Nekrofili och pedofili var uteslutna. En lättsmält upplevelse som väl underhöll men tyvärr misslyckades, trots den högsträvande toalettutställningen, att beröra.