-- How appropriate.
As I’m reading a biography on Dolly Parton it becomes very clear why she holds the fascination she does. Or at least to me.
A hyperactive kid. A self-proclaimed outsider. A storyteller. A genderfucker. A humanist. A dreamer. And…not what she seems. And as if that wasn't good enough, she's loud and cheap as well. She fits like a ball in the odd-glove.
Anyone want to go to Tennessee with me?
ps. And what is it with 1946 and famous honorary Oddballs? ds.
3 comments:
Ch-ch-ch-check it out! Vilken post! Värsta Frank-entrén och underhållning i typ 40 minuter.
Ungefär som lördagarnas "Det Kommer Mera" back in the days.
Alltså, Dolly, man kan älska henne för en massa anledningar, men hennes leende, det är kanske det allra härligaste av allt. Utstrålning ÄR Dolly Parton.
Hm... jag tenderar att sparka bakut då det blir för mycket. Jag tror Dollywood har passerat tackygränsen (and so far beyond it's not even funny).
Jag tenderar att dras mot dekadensen. Om inte i fysisk form så iaf tanken på det.
Även om jag inte har ett extremt stort behov att följa med Ape och faktiskt besöka Dollywood så är jag mycket tacksam för att det existerar.
Post a Comment