Det här är som bekant en av de mest extrema tidpunkterna på året. Precis som alla grejer som åberopar tradition och avkräver massglädje måste du känna dig fruktansvärt avvikande om du skulle misslyckas med att förnöjt deltaga i firandet av den förvisso numer inte särskilt centrerade tilldragelsen av Jesu födelse. Hursomhelst, och av exakt samma anledningar, blir du ju onekligen erbjuden en chans att höra till. Julen förser dig med tydliga riktlinjer och regler för att uppnå vad som har kommit att representera normalitet. Du får datum, du får färgkoder, du får specifika sånger, fraser, maträtter och andra mycket ofrånkomliga attribut att klamra dig fast vid. Och klamrar du dig inte fast, ja då har du mycket litet här att göra.
Själv älskar jag julen. JAG biter inte den hand som föder.
2008-12-16
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
äntligen svart på vitt varför jag blir lite mer harmonisk innan julen. för att sen bli 10 ggr mer neurotisk under/efter den.
att veta vad som väntas och sen inte kunna leva upp till det. awesome.
tack Mousse!
Oj vad fantastiskt. Du har så rätt. Det kanske är därför det även blir mera ångest innan jul. Resten av tiden kan man ju låtsas om att man inte vet hur man ska leva. Under jul är det så smärtsamt uppenbart hur man borde uppföra sig att det kan bli jobbigt.
Och det lilla ljudklippet, death, huh.
Men när man tänker efter så är det ju mest hela advent och december som är mest likriktande. Hur folk sedan faktiskt firar sina juldagar i sina respektive fucked up families är lite oklart och sker i ju det dolda.
Det är då som bubblan spricker. Smärtsamt.
Inte för mig såklart. Åh nej. Suga, inte bita.
I kinda like the biting. It's more exciting.
See what I did there?!
Post a Comment